As old as the industry
—
as modern as the hour
Riley är ett av de äldsta bilmärkena. Bilmärket Rileys historia börjar i slutet av 1800-talet, då William Riley Jr. förstod att marknaden för hans vävindustri hade sett sina bästa dagar och att det därför var dags att satsa på en annan näringsgren. År 1890 förvärvade han därför cykelproducenten Bonnick & Co. Ltd och drev denna vidare med stor framgång. Firman bytte namn till Riley Cycle Co. Ltd. i 1896.
Från 1899 fram till 1911 sålde man motordrivna cyklar och motorcyklar (även tre- och fyrhjuliga). Sonen Percy hade förvisso redan 1896-1898 byggt sig en motordriven automobil, men denna kom aldrig i produktion.
Tillsammans med två av bröderna - Victor och Allan - grundade Percy Riley bolaget Riley Engine Company år 1903. Senare kom även de två återstående bröderna, Cecil och Stanley, att engageras i familjeföretaget. Percy var en uppfinningsrik och skicklig konstruktör, och bolagets motorer och växellådor fick snabbt mycket gott rykte. Till hans uppfinningar hör den mekaniskt styrda insugningsventilen, överlappningen av öppettiderna för insugnings- och avgasventilerna, och flera väsentliga förbättringar av växellådan.
I slutet av 1906 introducerades den första egentliga bilen, med en 9hp tvåcylindrig 1-liters motor med växellådan monterad på sidan och kedjedrift till differentialen på bakaxeln. Denna blev en omedelbar framgång, inte minst i diverse tävlingar. Bilen hade löstagbara hjul (till skillnad från de då gängse hjulen med löstagbar fälg), och Rileys hjulsystem kom att bli en sådan framgång, och blev använd i många konkurrerande bilmärken, att det 1912 var nära att man fullständigt hade slutat att tillverka bilar för att koncentrera sig på hjultillverkning - men bröderna tyckte lyckligtvis att de var känslomässigt så starkt knutna till biltillverkningen att de inte ville lägga ner den helt. Man grundade nu Riley Motor Manufacturing Co. för bilproduktionen, och lät hjultillverkningen fortsätta i Riley Cycle Co. som snart bytte namn till Riley (Coventry) Ltd.
Första världskriget innebar stora påfrestningar på de flesta biltillverkare. För att snabbt komma igång efter kriget beslöt man sig för att lägga ner hjultillverkingen. Man hade dock kunnat experimentera även under krigsåren, och kunde därför presentera helt nya modeller år 1919. Med den nya fyrcylindriga, 1.5-liters 11hp-modellen introducerades den klassiska Riley-kylaren och det rombiska märket (the blue diamond).
Under 1920-talet utvecklade Percy och Stanley Riley tillsammans en ny modell, som skulle bli banbrytande. Det var Riley Nine 'Monaco', en mindre bil med 1.1 liters motor som utmärktes av två saker. Dels var det designen, för vilken främst Stanley var ansvarig, en låg saloon med tygklädd kaross på trästomme och inbyggt bagagerum, med andra ord en s.k. 'Weymann-kaross'. Dels var det den nya motor som Percy hade utvecklat: en fyr- eller sexcylindrig motor med halvsfäriska förbränningsrum och överliggande ventiler som styrdes via vipparmar och korta stötstänger från två högt liggande kamaxlar. Denna motorkonstruktion är intimt förknippad med märket Riley.
På Riley Nine-chassiet byggdes ett antal olika modeller, först och främst den framgångsrika racerbilen 'Brooklands', men även de öppna Gamecock och Imp (2-sitsiga) och Lynx (4-sitsig). Bland täckta modeller med 9hp-chassiet kan nämnas Kestrel, Falcon och Merlin. Man gjorde även 12/6-modeller, en nine-motor med två extra cylindrar och varianter av denna med lite ändrad motorvolym, t.ex. 12/4, 14/6, 15/6 - hit hör t.ex. den vackra öppna M.P.H.-modellen, men även många täckta vagnar, t.ex. Mentone, Kestrel, Falcon och Adelphi. Tävlingsframgångarna var många, både på bana och i rallyn.
År 1937 ebbade Nine-perioden ut. Dess ersättare blev en 1½-liters motor som introducerades 1935, där man ändrade insugningssystemet för att få jämnare fördelning mellan de olika cylindrarna och en ny upphängning för att få mindre vibrationer. 1½-litersmotorn monterades i ett något kraftigare chassi och utbudet av karosser var stort: dels de öppna Sprite (2-sitsig) och Lynx (4-sitsig), dels Kestrel, Falcon, Merlin, Adelphi m.fl täckta modeller. Och nu introducerades också "the big four", en 2½-liters fyrcylindrig motor, fortfarande med Riley-design. Denna motor monterades i ett nytt chassi, som främst försågs med Adelphi- och Kestrel-karosser.
Dessa förändringar hann dock inte hjälpa ett Riley-företag i kris: försäljningssiffrorna hade dalat och ekonomin hade försvagats alltmer. Inte minst bidrog utvecklingen av en mindre lyckad V8-modell, under märkesnamnet Autovia, till detta. Man diskuterade samgående med Triumph, men till sist kom Lord Nuffield att ta över, och härmed kom Riley att ingå som ett märke i Morris-gruppen.
Efter andra världskriget kom en serie nya Riley-modeller med modellbeteckningar som började med RM, därav beteckningen 'RM series': 1½ liters saloon RMA (senare RME), 2½ liters saloon RMB (senare RMF) och de öppna RMC (3-sitsig roadster) och RMD (4-sitsig drophead coupé), alla med den klassiska svalstjärtskarossen. 1954 kom Pathfinder-modellen (RMH) med "the big four", 2½-liters-motorn (samma bil med annan motor kom som Wolseley 6/90). Detta var den sista modellen med den klassiska Riley-motorn.
Nuffield-gruppen hade slagits ihop med Austin och bildade BMC 1952, och konsekvenserna av detta märktes för Rileys del i slutet av femtiotalet: nu blev Riley bara en mer påkostad variant av standardmodellerna hos BMC. Således var Riley One-Point-Five egentligen en Wolseley 1500 och modellerna 4/68 och 4/72 Rileyvarianter av BMCs Farinakarosser som även fanns i Austin-, Morris-, Wolseley- och M.G.-utförande. Rileys 'Mini' hette Elf och 1100/1300-modellen kallades Kestrel.
Tillverkningen av Riley-bilar upphörde 1969. Märket tillhör nu BMW.