| 9 hp | 1087 cc | 1926-1938 | Ninemotorn, konstruerad av Percy Riley, var Rileys mest framgångsrika, såväl när det gällde tävlingar som försäljning. Den förknippas främst med modellen Monaco, en fyrdörrars täckt personbil med pegamoidklädd kaross och den tvåsitsiga öppna tävlingsmodellen Brooklands, som var synnerligen framgångsrik i sin klass på racerbanorna åren runt 1930. Andra modeller på ninechassit var de öppna Gamecock och Imp (tvåsitsiga), Lynx (fyrsitsig), den tvådörrars kupén Lincock, samt de täckta fyrdörrarsmodellerna Kestrel, Falcon och Merlin. |
| 14 hp 6/14 | 1633 cc | 1928-1934 | I slutet av 1928 introducerades en ninemotor med två extra cylindrar. Modellutbudet omfattade bl.a. de täckta Stelvio, Deauville, Edinburgh, Winchester och Alpine. Den sistnämnda fanns även som tourer. Vidare fanns Lincock (kupé) samt Ascot (drophead coupé) och Lynx (öppen tourer). Dessutom tillverkades ett fåtal exemplar av den öppna sportbilen MPH. |
| 12 hp 6/12 | 1458 cc | 1933-1934 | För att ha en lämplig motor i 1500 cc-klassen skapades en motor med reducerad borrning att användas i Brooklands Six. Denna blev dock en parentes i Rileys tävlingshistoria och motorn användes i stället i Mentone, Kestrel (bägge täckta), Lincock (kupé) samt Ascot och Lynx (öppna). |
| 1.1/2 l 12/4 | 1496 cc | 1935-1938 | Hösten 1934 presenterades en 4-cylindrig 1500 cc-motor, en lyckad konstruktion som var i produktion ännu 20 år senare. Följande täckta modeller fanns tillgängliga: Falcon, Kestrel, Merlin, Touring Saloon, Adelphi, Close Coupled Touring Saloon (Continental) och Victor. Dessutom såldes den fyrsitsiga öppna Lynx och den tvåsitsiga öppna och lätt strömlinjeformade Sprite. Mot pristillägg kunde en Special Series-motor erhållas, med dubbla förgasare och toppfart runt 120 km/tim. |
| 15 hp 6/15 | 1726 cc | 1935-1938 | Denna motor introducerades samtidigt med den nya 1500 cc-motorn. Detta var Rileys största sexa under mellankrigstiden och på chassiet monterades följande täckta karosser: Falcon, Kestrel och Adelphi. |
| 18 hp 8-90 | 2178 cc | 1936-1938 | I oktober 1935 presenterades Rileys V-8:a, vilken i princip bestod av två Nine-block. Endast ett mindre antal Adelphi och Kestrel byggdes på detta chassi. |
| Big Four 16/4 | 2443 cc | 1938 | Med den lyckade 1.1/2 litersmotorn som förebild byggdes en stor 4-cylindrig 2.1/2 litersmotor, vilken annonserades i slutet av 1937. Det var en robust konstruktion som dessutom var billigare att tillverka än de 6- och 8-cylindriga motorer som fanns tillgängliga. De karosser som användes var Adelphi, Kestrel, Touring Saloon och Close Coupled Touring Saloon. En enda öppen Lynx byggdes. |
| 12 4 cyl. | 1496 | 1939-1940 | Sedan Nuffield övertagit Riley hösten 1938 ersattes hela modellprogrammet med en Saloon och en Drophead. Dessa var helt nyritade och hade inte samma sportiga utstrålning som Rileys egna modeller. |
| 16 4 cyl. | 2443 cc | 1939-1940 | De relativt konventionella modellerna Saloon och Drophead fanns även i 2.1/2-litersutförande. Efter önskemål från kunderna återupptogs tillverkningen av den eleganta och populära 6-light Kestrel. Denna kaross hade först introducerats i 1.1/2 litersvagnarna 1936. |
| 1.1/2 l 4 cyl. | 1496 cc | 1945-1955 | Endast ett par månader efter andra världskrigets slut fanns Rileys första nya modell klar. Formgivningen var helt ny, med långa slanka linjer och ett pegamoidförsett tak. Motorn var den beprövade 1.1/2-litersmotorn, som introducerats 10 år tidigare. Till och med 1952 var bilarna försedda med hydro-mekaniskt bromssystem (RMA), därefter var de utrustade med hydrauliskt bromssystem och hypoidbakaxel (RME). Större kofångare infördes 1951 och året därpå, 1952, introducerades en större bakruta. I slutet av 1953 infördes karossförändringar med inbyggda dimljus, ändrade skärmar och fotsteg samt "wheel spats". |
| 2.1/2 l 4 cyl. | 2443 cc | 1946-1953 | 1946 var det dags att presentera 2.1/2-litersversionen av Rileys RM-modell, numera kallad RMB. Modellen genomgick samma förändringar som 1.1/2-litersvagnarna, men slopades hösten 1953. Sista årgången kallas RMF. 1948 presenterades en 3-sitsig roadster, RMC, med enkel sufflett, nedskurna dörrar och hel framruta. Året därpå kom en 2-dörrars 4-sitsig drophead coupé, RMD, vilken i likhet med roadstern fanns till 1951. Dropheaden hade en tjock fodrad sufflett och värme som standard. |
| Pathfinder 4 cyl. | 2443 cc | 1953-1957 | Nuffield hade 1952 gått upp i BMC, vilket medförde rationaliseringar. De nya modellerna hade självbärande karosser, i motsats till alla tidigare bilar vilka hade byggts på en stomme av askträ. Pathfinder, som ritades av Gerald Palmer, hade moderna linjer och var en både rymlig och snabb saloon. Motorn var den beprövade trelagrade fyran från slutet av 1930-talet, nu med 110 hkr. Samma kaross användes till Wolseley 6-90. |
| 2.6 6 cyl. | 2639 cc | 1957-1959 | BMC:s sexa användes i denna modell, som i princip var en modifierad Pathfinder med annan front och större bakruta. Two-Point-Six var Rileys sista stora bil. |
| 1.5 4 cyl. | 1489 cc | 1957-1965 | One-Point-Five var ursprungligen tänkt som en ersättare för Morris Minor. Bilen, som även tillverkades som Wolseley 1500, hade BMC:s 1,5-litersmotor, men med 2 SU-förgasare och var populär som rallybil. |
| 4/68 4 cyl. | 1489 cc | 1959-1961 | 4/68 var en rymligare och elegantare modell med samma motor som 1.5. Karossen var ritad av Pinin Farina och användes även för MG Magnette, Wolseley 15/60, Austin Cambridge och Morris Oxford. |
| 4/72 4 cyl. | 1622 cc | 1961-1969 | 4/72 var en lätt förändrad 4/68 med större motor och förändrad yttre dekor. Motsvarande Wolseleymodell hette 16/60. MG, Austin och Morris tillverkades parallellt. |
| Elf Mk. I 4 cyl. | 848 cc | 1961-1962 | Elf Mk. I var en "hundkoja" med extra stort baggageutymme, i likhet med Wolseley Hornet. |
| Elf Mk. II 4 cyl. | 998 cc | 1962-1966 | 1962 infördes BMC:s 1000 cc-motor och modellnamnet reviderades till Elf Mk II. |
| Elf Mk. III 4 cyl. | 998 cc | 1966-1969 | Den slutgiltiga versionen, Elf Mk III, kunde erhållas med automatlåda. |
| Kestrel Mk. I 1100 | 1098 cc | 1965-1967 | BMC:s 1100-modell kom att kallas Kestrel Mk I. Det var en rymlig bil med små yttermått, vilken även tillverkades som Austin, Morris, M.G. och Wolseley, alla med beteckningen 1100, samt den lyxiga Vanden Plas Princess. |
| Kestrel Mk. II 1275 | 1275 cc | 1967-1968 | 1967 infördes BMC:s 1300 cc-motor i Kestrel Mk. II. |
| Kestrel Mk. II 1100 | 1098 cc | 1968 | 1100 cc-motorn fanns även tillgänglig i MK II-utförandet. |
| 1300 Saloon | 1275 cc | 1968-1969 | De sista bilarna med Rileyemblem i grillen var 1300-modellen, men utan tillnamnet Kestrel. |
